Alltså...våra barn! Jag oroar ihjäl mig när det kommer till våra barn!!
Det är inte nyttigt för det där lilla hjärtat inne i min bröstkorg...det slår på tok för fort allt för ofta bara för att dom där fina ungarna är så sanslöst fantastiska och underbara och älskade.
Idag höll jag på att oroa ihjäl mig igen. Satt på ett uppdrag på USÖ (hade en paus just då) när telefonen ringde. Det var från Mollys dagis. Det visade sig att Molly hade ramlat ner från en inomhus-rutschkana och personalen var oroliga att hon hade gjort illa sig i nacken. Hon hade landat på näsan och pannan och sedan slagit över med kroppen. Svårt att förklara...men jag lägger in en bild som dom hade ritat i tillbudsanmälan som gjordes.
När dom fick tag i mig hade dom samtidigt någon från 112 i andra luren. Dom hade varit hjälpsamma och stöttande och hade dessutom ringt tillbaka lite senare för att kolla upp hur det var med Molly. Skönt att höra!
Som tur var så såg fallet värre ut än vad det var. Efter en stund när hon hade suttit i en frökens knä och vilat så började hon gå runt och leka igen och hade blivit sitt vanliga "jag" när det var dags för sångstunden. Hennes favvo!!
Men som sagt...jag var orolig och skärrad resten av dagen! Unge :-) Som skrämmer livet ur sina föräldrar sådär!!
Man skulle vilja slå in dom i bubbelplast och finnas där och fånga upp dom när dom faller eller far illa. Jag vet att det är omöjligt och vore att göra dom en björntjänst. Men det hade varit bra för mitt hjärta om inte annat ;-)
Kram kram
Usch usch usch!!! Stackars henne, dej och personalen. De måste ju haverit riktigt skärrade. De verkar ha skött det bra. Så får vi ju komma ihåg att det är en syster tull Hugo... Hihi hur många gånger slog inte han sig gul och blå och bulor hör och där bär han hoppade in i bord eller vurpade nerför trappan...
SvaraRaderaSkönt att allt gick bra och att få se en bild där hon är sig själv.
Hoppas bi sover gott trots allt!!! Kram Mia