The life of Lovisa

Ålderskris?

Hej på er!

Egentligen har jag inte ro i kroppen att sitta här och blogga. Det är ju fotbollsmatch på Tv:n. Sverige spelar ju ikväll och vi är laddade!! Vi åkte och inhandlade lite roliga grejer idag, jag och barnen, bara för att få lite extra Sverige-känsla i tv-soffan ikväll ;o) Du får se bilder sen.

Men, jag lovade ju igår att jag skulle blogga lite om MiniVättern idag osv. Så nu sitter jag här :o) Men jag tänker inte bli långrandig.

Jag tänker att jag kör som jag brukar göra ibland. Jag skriver lite under varje bild istället för att fläska på med massa text här uppe. Så håll i hatten, nu kör vi!



Mollys favoritsysselsättning är fortfarande att gå. GÅ, GÅ och GÅ! Hon blir så arg när man bär henne eller sätter henne i vagnen. Hon ska ju GÅÅÅÅ! Här går hon på Motalas gator :o)

Här kom brorsan som är en liten linslus och ville också vara med på kort :o)

Kusinerna! Taggade men nervösa :o) Albin är ju veteran med ett MiniVättern i bagaget, men för Hugo var det första gången.

På väg till startfållan.

Snart dags för startskottet!

Alva hejade på från farfars axlar.

Och Molly satt och dinglade med benen på ett kravallstaket :o)

MÅÅÅÅL! Efter 1300 meter så var dom äntligen i mål. Då fick dom medalj, keps och saft och bulle. Här ser ni en nöjd kille!

Och nu är vi framme vid IDAG. Barnen är krigsmålade med sveriges färger och har sina fina hattar på sig. HEJA SVERIGE skrålade dom för full halls.

Tre taggade gringos :o) Men i skrivande stund är det bara 1 som orkar sitta uppe och titta på matchen. Tjejerna slocknade för en stund sedan.

Och så var det ju den där Morsdagspresenten. Jag lovade ju att berätta om den. Det är nämligen såhär, att lite på skoj, men också på en hel del allvar så svarade jag på frågan jag fick av Marcus för några månader sedan 

-"Vad önskar du dig i Morsdagspresent?"

-Hmmm...En tatuering, tror jag!

Det är nämligen något jag gått och tänkt på i flera år.

Men när jag sedan öppnade det fina kortet på Morsdag och det stod; "Grattis på Morsdag mamma, här får du ett presentkort på en tatuering!" så fick jag ju självklart kalla fötter :o)

Men som sagt, i flera år har jag gått och funderat på att göra en tatuering. Och platsen för tatueringen har jag länge haft klar för mig. Men motivet har varit lite diffust.

Tills nu!

Det finns så många fina symboler, bilder och tribaler att välja bland, men jag har egentligen ingenting som jag favoriserar eller tänker -"Det här är JAG". Men något som jag älskar allra mest och aldrig, ALDRIG någonsin kommer att tröttna på eller tycka blir "trist och passé", det är mina älskade barn! Så därför fick mitt motiv bli just mina barns vackra namn.

Så i eftermiddags så åkte jag in till stan och gjorde min efterlängtade tatuering. Många gånger under resans gång har jag tänkt. "-Är jag helt säker på det här?" "Är det nu jag går igenom någon sorts kris?" Varför jag vid 32 års ålder helt plötsligt bestämmer mig för att "gadda mig"? Men jag mår alldeles prima :o) Det känns inte som att jag krisar på något sätt. Jag tycker bara helt enkelt att det är fint med tatueringar (inte ALLA, men VISSA) och har länge gått och funderat på det. Och tillslut kom jag fram till...att man lever bara EN gång :o) Så jag slog till!

Och såhär blev den :o)

Mina fina barn!

Kram Lovisa