Dags för fredagsmys i det Kindevågska hemmet. Chips och salta pinnar är framtagna, barnen sitter snällt och tittar på Rekordbyrån och lugnet har lagt sig över familjen. Ändå kan jag inte låta bli att sitta och sura. Har ett svart, elakt åskmoln hängandes ovanför huvudet.
Det har varit en "sån där" eftermiddag som bara innehållit tjat, gnäll och skäll från min sida. Det började med att Hugo inte ville följa med hem från skolan (som typ ALLA andra dar). Och jag tycker att det är så tråkigt att behöva ta den dusten framför alla kompisar, barn och rastvakter ute på skolgården. Hugo skrek och var allmänt stöddig och otrevlig och bara VÄGRADE följa med hem. Det är samma visa varje gång och så slutar det med att jag hotar med att bära honom därifrån. Det brukar hjälpa...men känns inte vidare värst kul.
Det som irriterar mig mest är att allt bråk och tjafs bara rinner av Hugo som vatten på en gås, medan jag själv är så arg så att jag kokar och så tar det flera timmar innan jag kan släppa det. Högst enerverande som sagt!!
Sen så har eftermiddagen gått i samma tråkiga melodi. Och att det sedan verkar vara någon typ av fritidsverksamhet här hemma, dit barn plötsligt bara kan dyka upp och jag förväntas ta hand om dom utan någon överenskommelse med varken föräldrar eller annan ansvarig, det har inte gjort mitt humör bättre. Grrrrr!
Nä, nu är det dags att rycka upp sig. Det är synd att förstöra en fin fredag med att sitta och sura i soffan. Kan Hugo glömma och förlåta...så borde väl jag också kunna göra det.
Här är dagen i bilder (huller om buller as usual)...
På väg till skolan och dagis tog jag en omväg för att få njuta av solen, värmen och tussilagoblommorna.
Efter att jag hade lämnat barnen imorse så tog jag en löprunda med Molly i vagnen. Efteråt såg jag fram emot en stund på farstutrappen där jag kunde få njuta av solen och lugnet. Men Molly ville annorlunda. Hon vaknade till så fort jag stannade vagnen.
-Jag vill vara med dig mamma. Sova är tråkigt!
Idag har hon tagit sitt första steg på egen hand. En stor dag minsann!! Ska försöka få det på film så jag kan visa er :) Här hjälper storasyster till.
Löprunda i strålande sol!
Min lilla bråkstake. Han har gett mig ett och annat grått hår, I tell you!
Aj aj aj!!! Inte klättra i trappen.
Underbara, efterlängtade SOOOOOOL!!
Fortfarande på bra humör. På väg till skolan, glatt ovetandes om vad som väntar.
Majs och brödsmulor över heeeeela golvet!! En helt vanlig middag hemma hos oss ;o) Och den skyldige hamnade på bild...nallandes rester ;o)
Vårt fina Mosås!
Kram Lovisa
Som jag (förskollärare) brukar säga till föräldrar som inte får med sina barn hem; ja... det är ju bra att han/hon trivs iaf! ;-)
SvaraRaderaHar du provar att ha ett lugnt och prestigelöst samtal en helt annan dag. Typ söndag eftermiddag; Jag tycker att det är tråkigt när det blir bråk när jag hämtar dig, vad kan vi tillsammans göra för att det ska bli bättre? (Inte med tonfallet "skärp dig, du är så jobbig" utan som en gemensam diskussion och samarbete) Ibland kan barnen ha väldigt kloka idéer och förslag. Här hade vi klädbråk varenda morgon tills Tindra själv kom på att vi kunde välja ut kläderna kvällen innan. Ibland blir man förvånad. (och ibland har det ingen effekt alls, men man kan ju försöka *fniss*)
Fritidsgården kanske måste ha stängt ibland? "Nu får ni gå hem för vi vill vara ifred." Kanske inte funkar om de egna barnen blir överlyckliga över besöken förstås... "Neeej, mamma! Vi vill inte alls vara ifred! Vi vill ju leka!" haha.
Lycka till!
Hej, förstår att det måste kännas jobbigt för dig att behöva vara arg, tänker på dig. Här har varit strålande sol, och jag är ledig tre härliga dagar. Nästa helg har jag semester och även några dagar påskveckan. Ha det så bra. Kram från Annika Eriksson.
SvaraRaderaHej Mia! Tack för tipsen :) Vi försöker alltid se till att vi pratar ut med barnen vid ett senare tillfälle om sådant som vi har bråkat om. Då alla har lugnat ner sig, tex vid nattningen. I Hugos fall så brukar han alltid ångra sig och komma med, precis som du säger, många bra förslag på hur vi kan göra istället. Men likväl, när vi står där nästa dag så händer det igen, och igen och igen :o( Då blir man lite ledsen faktiskt och tillslut så tappar man idéer på hur man ska locka med honom hem och även tålamodet. Vad det gäller fritidsgården (hehe) så tycker jag egentligen att det är jättekul att se att barnen har så många kompisar. MEn jag är väl gammalmodig som tycker att det hör till "god ton" att ringa först och kolla om det går bra att leka. För jag tycker fortfarande att barnen är ganska små och det krävs fortfarande mycket koll från en vuxen (som i dessa lägen blir JAG). Och det är inte alltid jag känner att jag kan hålla koll på 2-3, och ibland 4 barn extra utöver mina egna. Och när ingen vuxen ens har kollat med mig om det är okej...då kan jag bli lite sne´ ;o) Men, precis som du sa...jag får nog bli lite hårdare på att säga ifrån.
SvaraRaderaHej Annika! Vad härligt det låter med lite långledigt. Hoppas solen fortsätter skina på dig. Kram och ta hand om dig
Jo, jag gissade nog att ni hade försökt typ allt... Tråkigt när "Kommer du ihåg vad vi bestämde igår?" inte hjälper.
SvaraRaderaHar du testat förberedelse? Till exempel att säga: "Jag är här nu, du kan leka i klätterställningen medan jag hämtar Alva men sedan går vi direkt." Ett tag när våran lilla bråkstake var som värst (Tindra förstås, Isak är så snäll och beskedlig) gick jag blåklockevägen, sa till Tindra att hon kunde avsluta leken, gick in på skolan och hämtade Isak och gick sedan tillbaka för att hämta Tindra. Då hade hon fått tillräcklig förberedelsetid och kom (nästan) utan tjat.
Vad händer om du är så fruktansvärt pinsam att du faktiskt tar honom under armen och bär med dig honom? Blir han så generad då att han tänker sig för i fortsättningen?
En kompis till mig blev så trött på sitt barn som jämt la sig på golvet i affären, sparkade och skrek att hon ville ha godis, det spelade ingen roll hur de samtalade hemma i förväg eller vad hon sa till barnet när de var i affären, det slutade alltid på samma sätt ändå. Till sist så la sig mamman helt enkelt bredvid, sparkade och skrek att hon ville ha gooodis hon också. Barnet reste sig generat, såg sig om och sa till mamman: "Kom, så går vi och betalar!" Därefter var det slut på godistjatet... *fniss*
Japp, förberedelse är liksom "vår grej", vi lärde oss tidigt att det är så vi måste gå till väga med det mesta. Förbereda barnen på att det INTE blir varken godis och glass varje gång man handlar mat. Eller ska vi in på leksaksaffären för att handla present till ett kalas så betyder det INTE att vi ska handla till dom. Förberedelse används flitigt här hemma. Men just i situationen SKOLA & HEMGÅNG så spelar det ingen roll hur mycket jag än förbereder honom. Kvällen innan, på morgonen eller när jag hämtar. Han hittar alltid något annat att bryta ihop över...*suck* :o) Där jag tror "skon klämmer" och som han själv ofta har uttryckt, så är det SÅÅÅÅ ROLIGT på skolan och speciellt rasten på eftermiddagen, just när jag kommer och hämtar. Han känner sig nog lite utanför som varje dag måste gå hem kl12:30 medan alla kompisar får vara kvar på fritids och leka (Tyvärr kan jag inte stanna kvar särskilt länge för Molly brukar oftast vara vrålhungrig vid den tiden och då behöver vi gå hem). Men jag har utlovat bättre tider ;o) Så fort jag återgår till jobbet och Molly börjar på dagis så får han stanna kvar på fritids och leka med sina kompisar nästan huuuur länge som helst :o) Du må tro han längtar tills dess ;o)
SvaraRadera