Egentligen borde jag gå och lägga mig nu, men först tänkte jag ge ifrån mig ett litet livstecken. Nu var det några dagar sedan jag skrev något. Jullovet har verkligen gått i ledighetens tecken. Vi är verkligen såååå lediga man bara kan bli, jag och barnen. Idag tex tvingade jag mig ur pyjamasen strax innan klockan var två. Sååå skönt! Men nu måste vi börja vända på dygnet igen. Jag bävar för hur första veckan kommer bli, då jag måste sätta klockan och slita upp barnen ur sina sköna och varma sängar. Usch, huvva!
Men nu går vi åt rätt håll iallafall. Snart är det sommar igen :o) och det ska bli så härligt!
Härom kvällen tog jag mig ut på lite "egentid". Det blir lättare och lättare att göra det nu när Molly inte är "bunden" till mig och min barm ;o) Jag och Ida gick på bio och såg New Years Eve. En riktig Feel good-film. Inte direkt den bästa filmen jag har sett men med tanke på sällskapet och bara det att man får sitta i fred och ha en stooor popcornburk i knät, gör att hela kvällen får fem stora och skinande solar av mig!
Igår blev det en smått rörig dag men dock så bra! Jag och barnen skulle ta bilen in till Leklandet på förmiddagen när jag kom på att min nyckelknippa låg hemma hos Romells. Jag glömde den visst där i fredags.
Vi tog istället en promenad till lekparken där jag kom på att man faktiskt kunde ta bussen dit i stället. Sagt och gjort. Vi pinnade iväg till hållplatsen och hade sån tur att bussen skulle komma om 10 minuter. Barnen var eld och lågor över att få åka buss. Tänk vad lite som krävs ibland för att göra dom nöjda och glada ;o) När vi kom till Leklandet stötte vi på Ann-Sofie och barnen som också var därför att leka och fika. Vilken tur! Då fick vi sällskap. Vi blev kvar i några timmar och sedan kunde jag traska hem till Ann-Sofie och hämta nycklarna (dom bor precis bredvid leklandet) och sedan ta bussen hem igen. Med oss på färden fick vi Hanna och Noa. Dom hakade på hem till oss för att fortsätta leka. Men främst av allt, och det viktigaste var ju att spela lite Super Mario på Wii-spelet. Hugo fick det i julklapp och han och jag har spelat varje dag sedan vi kom hem från Västerås. Vi har tagit oss till sista banan och nu ska vi bara försöka ta oss förbi den STORA Bowser för att kunna rädda prinsessan. Det är så spännande! Vi sitter och gapar och skriker, jag och Hugo. Egentligen blir jag lika arg och ledsen som Hugo när vi inte klarar en bana, men jag får bita mig i läppen för att inte lägga mig ner och skrika och gråta som han gör. Fast det är oerhört frestande :o) Det är riktigt enerverande att vi inte kan ta oss förbi den där fega Bowser...grrrr!!
Nä hörrni! Nu är det dags för sängen. Imorgon får vi besök av kompisar till mig och barnen. Sen så packar vi in oss i bilen och åker ner till Kisa. Där vankas det lilla julafton och lite födelsedagsfirande nu i helgen. Kram på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar