The life of Lovisa

En fundering eller två

Hejsan!

Vilken härlig dag jag har haft idag. Morgonen spenderades med vänner på en inglasad veranda med en smarrig frukost uppdukad på bordet. Eftermiddagen har spenderats med nöjda och glada barn och tidigare ikväll så kom min svåger Stefan och barnens kusin Seth hit på ett spontanbesök och åt kvällsmat med oss. Marcus klippte gräsmattan (förhoppningsvis sista gången för i år) efter maten och när han var klar fick jag för mig att dra på mig träningskläderna och snöra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda. Så himla skönt!

Medan jag var ute och sprang så hann jag tänka en hel del. Det är ju en av de skönaste anledningarna till varför jag har börjat gilla att springa...man får rensa huvudet och tänka klart en mening utan avbrott av några barn. En grej jag kom att tänka på och kunde konstatera var; att jag är dum som inte tar för mig mer och ger mig ut på små löpturer och promenader oftare än vad jag gör.

Marcus är ute på sina löprundor var och varannan kväll och åker iväg och tränar och får på så sätt både lite "egentid" samtidigt som han håller kroppen i trim och känner sig frisk och sund. Ibland kan jag tycka att det blir lite väl mycket...att han är borta från både mig och barnen lite för mycket (trots att han är duktig och försöker lägga större delen av sin träningstid på tidiga mornar innan jobbet eller sena kvällar efter att barnen har somnat).

Om ni vill kan ni gå in på min svägerska Mias blogg och läsa hennes inlägg idag. Hon skriver om Män och Kvinnors olikheter. Hon och jag har pratat om det en hel del den sista tiden. För vi märker att både hon och jag (och säkert många med oss) lägger ner all vår tid (alltså utöver jobbet) på familjen. Någon gång ibland så unnar man sig själv en stund på Marieberg köpcentrum...ett litet andrum i några timmar. För att göra vaddå? Jo, handla kläder till barnen. Eller åka och handla mat själv...till vem då? Jo familjen. Eller jag, som typ är den enda människan som gillar att gå på föräldramöten och utvecklingssamtal. Ofta så är det ju alltid samma tugg varje gång, men det är ju ändå lite "egentid" på något sätt, fast det handlar ju fortfarande ändå om barnen. Eller som tex när jag imorgon kväll ska få "komma ut och luftas lite"...jag ska hem till en kompis som har samlat ihop ett gäng tjejer hemma hos henne. Det ska bli jättetrevligt och jag ser verkligen fram emot det...men temat för kvällen är "Me & I". Och för den som inte känner till det så är det ett klädesmärke...för barn först och främst. Japp, då var vi där igen!

Vart jag försöker komma med allt detta svammel är att iallafall JAG måste bli bättre på att börja tänka mer på mig själv. När jag känner för att få lite andrum, egentid, en stund för mig själv, få känna mig vuxen och inte bara gå runt och tjata på ungarna och räkna timmar när Molly ammade senast osv då måste jag välja något som gynnar MIG, som lyfter MIG och laddar MINA batterier. Det kanske låter själviskt, sorry! Men så är det.

Tex en löprunda, kanske ta en fika med en kompis, gå på bio eller varför inte ta in på något billigt hotell eller låna någon kompis lägenhet i några timmar bara för att kunna ligga och läsa en bok i lugn och ro eller ta en dusch...läääänge! Bara få vara en stund...själv. Men så fort jag får en stund över som skulle kunna bli "min egen" då tänker jag automatiskt att den ska dedikeras till familjen. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar på ett sätt att det är så, men ibland kan man behöva tänka lite EGO.

Men det är ju bla det här som jag och Mia har pratat om och som hon delvis också tar upp i sin blogg. I en sådan situation där man känner ett behov av att få göra något för sig själv och för sin egen skull då prioriterar man (jag) iallafall familjen i första hand. Jag tror att männen är mer för att tänka på sig själv och vad dom vill göra. Vad dom tycker är roligt och vad dom mår bra av att göra. Good for them! Jag önskar att jag hade mer av det i mig...och jag kan medge att jag ibland kan bli riktigt irriterad på Marcus för att han tänker och gör precis så. Men istället för att bli irriterad så borde jag sluta vara sådan martyr och också sticka fram hakan och säga; Näpp älskling ikväll är det min tur att "göra något för mig". Och då ska det inte vara typ att åka och handla eller gå på föräldramöte!

Ojojoj...nu vart det mycket text och väldigt rörigt skrivet. Den här löparrundan satte igång ett och annat i huvudet på mig helt enkelt :o) Men nu är det upp till bevis...någon gång framöver ska jag se till att redovisa hur det har gått för mig. Om jag lyckats hitta en stund för mig själv och som baaaara handlat om mig. To be continued med andra ord ;o)

Å så en liten bild avslutningsvis. Vi har ett par grannar som kommer från Bolivia och i somras så åkte dom hem och hälsade på sina familjer i två månader. Hugo brukar springa över och leka med deras två barn lite nu och då och sist jag var där och hämtade honom så fick jag med mig lite spännande saker i en påse. Torkad majs och kanel. Kanelen sa dom att dom använder som the. Dom tycker att "vårt" svenska the är för starkt så istället lägger dom dessa pinnar i kokande vatten och får ett mycket mildare the att dricka. Majsen har vi inte hunnit prova än men det ska vi se till att göra någon dag. Det är spännande att få en inblick i andra länders matkulturer :o)

Kanel och majs. Kanelen, berättade dom, bryter man av som bark från små trädstammar. Tufft va?!

Kram Lovisa