The life of Lovisa

Alva

Hej å hå!

Vad fint det vore om jag kunde andas normalt igen. Det är verkligen något jag saknar...för är jag inte andfådd och snudd på blå i ansiktet efter en promenadtur så har jag andnöd av att bara sitta stilla för att bebisen pressas upp mot lungorna. Ibland låter jag till och med som min mormor Judith gjorde, med pipljud i bröstet när jag andas ;o) Men jag håller mig dock frisk och kry från andra krämpor och det känns så skönt. Men jag har ändå planer på att gå ner i tid för att orka med jobbet och familjen. Förhoppningsvis kan jag börja gå kortare dagar med start nästa vecka. Det kommer att bli skönt!

Redan i morgon kommer jag att vara hemma och kan förhoppningsvis ta det lugnt. Alva är nämligen febriig och hängig och blev hemskickad från dagis idag. Vi har under en tid varit lite oroliga för henne för hon har ingen direkt aptit trots att hon hela tiden är hungrig, är trött och gnällig och springer på toaletten tusentals gånger om dagen. Tankarna har cirkulerat kring alla möjliga orsaker till symptomen...bla urinvägsinfektion och diabetes.

När jag googlade på diabetes så tyckte jag att vissa grejer stämde in på Alva medans andra inte gjorde det alls. Men som sagt...det kan ju vara individuellt. Så efter att ha lämnat en ledsen Alva på dagis idag så ringde jag först till min mamma för att rådfråga henne och sedan ringde jag vårdcentralen för att få en tid för undersökning. Som tur var så tog dom min oro på allvar och vi fick en tid kl 15:30 i eftermiddags. Men redan vid lunchtid ringde dagis och sa att Alva hade feber så jag åkte och hämtade henne och hann hem en stund innan vi åkte till vårdcentralen. Vi somnade i soffan båda två och hann sova en stund innan det var dags att åka iväg...skönt!

på vårdcentralen var det låkarundersökning och provtagning på agendan. Alva var superduktig och lät doktorn klämma, känna, lyssna och lysa för att se om hon kunde hitta något avvikande. Men förrutom en rodnande hals och några svullna halsmandlar och körtlar hittade hon inget oroväckande. Men vi blev skickade till LAB för blodprov och urinprov för att vara på den säkra sidan. Även där var Alva jätteduktig och gjorde allt som sköterskan bad henne göra. Efter ett stick i fingret och tempkoll i örat var det dags för ett urinprov och för väl utfört uppdrag fick hon välja ett Bamseklistermärke som genast klistrades fast på klänningen, väl synligt.

Efter en stunds väntan på provsvaren fick vi äntligen komma in och träffa läkaren igen. Jag måste erkänna att jag var lite nervös över domen med tanke på hur annorlunda Alva har varit och mått den senaste tiden men som tur var så fick vi ett positivt besked. Inga tecken på socker i urinet eller andra förhöjda värden. Alltså, en frisk liten tjej förutom den förkylning som hon troligtvis håller på att utveckla. Pjuh!

En hängig och samtidigt lite fundersam tjej i väntrummet.

Men nöjd och glad när allt var klart! Här visar hon stolt upp Bamsemärket, läppsylen hon fick köpa på Apoteket för att hon hade varit så duktig...och det lilla omplåstrade fingret där blodet hade sipprat fram.

Kram Lovisa