The life of Lovisa

Sorgligt

Här går dagarna bara runt, runt. Ena dan är det tisdag och sedan hinner man bara blinka så är det helt plötsligt fredag och dags för helg. Jag förstår inte vart dagarna tar vägen?

Den här veckan kommer jag nog att kunna sortera in under mappen "Tung ", det har varit fullt ös på jobbet och idag har jag dessutom haft ett par riktigt tunga uppdrag som har varit svåra att skaka av sig. Dom har följt med mig hem och gjort att jag känt mig en aningens nedstämd. Jag har inte riktigt vant mig vid den delen av mitt yrke, att vi får se och uppleva så mycket i andra människors liv. Jag hoppas på ett sätt att jag heller aldrig vänjer mig för då är jag rädd att jag har gått och blivit blasé vad det gäller människor och deras livsöden.

Trots att jag far illa eller bryr mig om människor som jag inte känner eller inte "borde" bry mig om så har jag det hellre så än att dom bara registreras för att sedan illa kvickt raderas ur mitt minne. Men något jag absolut behöver lära mig är att hantera dessa känslor och tankar på ett sådant sätt att ingen (varken jag själv eller min familj) blir drabbad.

Det blev en tung eftermiddag för barnen också som hittade en död skata i vår regnvattentunna när dom kom hem. Troligtvis hade den hoppat ner i tunnan för att drick lite vatten och sedan inte lyckats ta sig upp därifrån. Barnen var förtvivlade och Alva snyftade sorgset när hon berättade för mig om den stackars kraken som låg och guppade ute i tunnan.

Vi beslutade att vi skulle begrava den direkt efter kvällsmaten...för i tunnan kunde han ju inte ligga hur länge som helst. Sagt och gjort. När maten var uppäten och undanplockad så begav vi oss ut i kylan för att begrava den stackars fågeln. Marcus plockade upp den ur tunnan med hjälp utav spaden och grävde sedan ner den borta vid vedhögen. Jag letade reda på två pinnar som jag band ihop som ett kors och så hittade vi ett rabarberblad i en vacker röd/orangefärg som fick pryda graven.

När vi stog i hallen för att klä på oss och gå ut hade jag berättat för barnen att vi kanske skulle sjunga en sång för fågeln, för det brukar man göra på begravningar. Alva önskade då att vi skulle sjunga "Blinka lilla stjärna där" men när vi väl stog ute i kylan och huttrade bredvid graven klämde Hugo i och började sjunga en helt annan sång...som kanske inte passar på en begravning men som i hans huvud på något sätt kändes alldeles rätt. Vi sjöng;

"Bä bä vita lamm, gick på restaurang

Gissa vad han gjorde?

Kissa under borde!

Då kom polisen, släppte värsta fiiiiiiisen!"

Vila i frid, skatan!

Idag fick barnen paketleverans från farmor. Varsina stooooora och fina vetesäckar att värma de små kropparna med när sängen känns kall om kvällen. Lyckan var stor!!! Tack farmor :o)

Skatan fiskas upp ur tunnan.

Gravplatsen görs i ordning.

Vila i frid!

Fotbollskillen i sin nya outfit. Nya benskydd, nya strumpor och nya skor! Heja Mosjö SK :o)

Kram Lovisa