The life of Lovisa

Hugo

Första dagen på jobb och dagis idag. Jisses, jag trodde aldrig att jag skulle orka med det men nu sitter jag här. Jag överlevde!

Som tur är så var barnen så uppspelta över att få gå till dagis idag och träffa alla sina kompisar så dom var inte alls svårväckta eller omöjliga att få med sig i morse. Vi lämnade av Alva på hennes dagis först och sedan åkte jag och Hugo ner till stan för att besöka logopeden på USÖ. Vi har varit där några vändor nu så Hugo börjar känna sig som hemma. Han var mäkta stolt när han fick visa mig runt på stället och berätta vad som skulle hända härnäst eftersom att jag aldrig varit med tidigare. Det har varit Hugo och Marcus som gått tillsammans förut.

Hugo fick gå igenom endel test, som tex att spela Bamselotto med logopeden Jenny. Sedan titta på bilder och peka på vilken figur som inte platsade in i sammanhanget samt beskriva vad som fanns på bilderna i en bok. Han klarade sig galant och tyckte stundtals att logopeden hade gett honom lite för enkla uppgifter och fnös åt simpla saker som tex när en tjej satt på en häst och logopeden frågade vad hon skulle göra? "Hmf...den är ju supejlätt. Hon ska ju jida!"

Vi kom iallafall fram till det gemensamma beslutet att dom skulle avskriva honom nu då hon inte såg någon anledning till varför han skulle fortsätta. Han har varit lite sen med talet som sagt men har kommit ikapp dom som är jämnåriga med honom och har i stort sett bara problem med "r" som blir "äj", men vilken femåring har inte det?! Så så var det med det. Hugo fick ett klistermärke för väl utfört arbete och gick nöjd och stolt därifrån.

Jag hade tagit ut två timmar föräldraledigt för att åka med Hugo till logopeden och eftersom att besöket bara tog en halvtimme hade vi gott om tid att hitta på något mer så jag föreslog att jag skulle få visa honom runt på mitt kontor som också ligger inne i stan. Sagt och gjort...hand i hand stegade vi in på Tolkcentralen och Hugos ögon var vidöppna och frågorna haglade. Han undrade var mitt kontor fanns och eftersom att vi (ca 100 tolkar) inte har några egna rum utan delar datorer med varandra valde jag att visa den dator där jag sitter oftast. Vi åkte även upp tre våningar för att titta på bildtelefoniavdelningen. Han blev uppvaktad av tjejerna på jobbet som uppmärksammade vilken "stor kille" han var, "mamma upp i dan" och "så söt" :o) Men mest spännande av allt var nog att få träffa min chef. Henne har jag "hotat" med ibland när han inte velat skynda sig på mornarna och jag håller på att bli sen till jobbet. Då har jag sagt att "Kommer inte jag till jobbet i tid då ringer min chef och undrar var jag är någonstans!" Då blir det fart på honom minsann...för inte vill han ju att mamma ska få ett samtal från chefen! Och så tycker han att hon har så roligt namn; Anki...nästan som Anka :o) Anki är nog världens bästa och snällaste chef och hon charmpratade med honom så han tycker nog inte längre att "chefen" är så läskig ;o)

Annars så har dagen flytit på bra. Barnen var mycket nöjda med sin första dag på dagis och jag och Marcus har överlevt våra timmar på jobbet. Almanackan börjar redan fyllas på med kvällsaktiviteter och helgerna börjar bli uppbokade med resor och annat som ska hinnas med. Så nu är det slut på ledigheten och det ljuva semesterlivet. Hösten och verkligheten kommer med stormsteg så det är bara till att hålla i hatten!

Världens finaste Hugo

Kram Lovisa