"När katten är borta..."
... passar jag på att titta på kärleksfilm. Marcus är inte överförtjust i mina Jane Austen-filmer eller de förutsägbara och sliskiga "feel good" Hollywood-filmerna som står i DVD-hyllan. Och när allt kommer omkring så är inte jag så förtjust att se filmerna med honom heller. Han himlar med ögonen och kommenterar alltid på fel ställe och när det blir sorgligt böjer han sig alltid fram för att kolla om jag gråter osv. Därför passar jag på att se sådana filmer när han är borta ;o)
Idag packade han in sig själv och barnen i bilen och begav sig mot Linköping för att möta upp hela den Kindevågiska klanen. Idag var det nämligen en gravsättningscermoni för Silas. Min svägerska och svågers lilla son som 18 veckor in i graviditeten visade sig ha en skada som gjorde att han inte skulle klara av att leva utanför Mias kropp.
Det har varit en tung vår för oss allihopa men självklart allra tyngst för Mia, Stefan och Seth. Men livet går vidare och Silas kommer alltid att vara en del av oss. Mia skriver så fint om Cermonin på sin blogg som du hittar här. Jag skulle egentligen också ha varit där idag men kunde tyvärr inte komma ifrån jobbet så Marcus och barnen åkte iväg själva. Och som jag har fått höra och läsa så har det varit en fin dag tillsammans med familjen. Dom fick en fin stund tillsammans att säga ett sista farväl, med sång och bön. Önskar verkligen att jag hade varit där!
Men som sagt...nu är jag alltså hemma...alldeles själv. Kom hem från jobbet för en dryg timme sedan och gjorde mig lite kvällsmat och sitter nu framför Tv:n och funderar på vilken kärleksfilm jag ska se. Gillar att vara för mig själv ibland...men några timmar räcker, sedan börjar jag sakna Marcus och barnen något förskräckligt. Speciellt när det är dags att gå och sova...då är det VERKLIGEN inte kul att vara ensam!
Nä, nu ska jag rycka upp mig och istället försöka njuta av lite egen tid och en låååång natts god sömn :o)
Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar