Varför heter dom egentligen så? Det låter ju inte så vidare värst inbjudande och gott...men trots det så köpte jag med mig årets första (för oss iallafall) när jag passerade ett stånd på stan på väg hem från ett uppdrag. I mitt stilla sinne såg jag framför mig en lugn och harmonisk kväll tillsammans med familjen där vi satt på en filt och mumsade jordgubbar tillsammans i trädgården. Den idyllen blev ett minne blott så fort jag klev innanför dörren här hemma. Barnen var trötta, hungriga och gnälliga. Jag var stressad fö r att maten skulle fixas och hamna på bordet helst så fort som möjligt eftersom att jag skulle hämta upp Sofi för att åka och inhandla presenter till dagisfröknarna. Marcus passade på att klippa gräset för det var enda dagen han skulle hinna göra det innan man skulle börja missta trädgården för en vildvuxen äng!
Samtidigt skulle vi även hinna städa och plocka undan inomhus för att Marcus skulle få besök på kvällen, och då vill man ju att det ska se trevligt och välkomnande ut. Så ca 10 minuter innan jag skulle fara, åkte jorgubbarna fram på bordet (trots att barnen inte hade ätit upp sin mat som dom hade blivit tillsagda). För jag hade ju som sagt en bild av hur vi skulle sitta och njuta av dom första jordgubbarna tillsammans! Jag hann slänga i mig fyra stycken innan jag gick mot bilen med två grinande barn i släptåg...! Så så blev det med det. Bättre lycka nästa gång.
Jag tror dom var goda...smaklökarna hann aldrig reagera!
Bildbevis nr 1. Solrosen är på plats...nu ska vi bara se om den överlever.Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar