Sitter hemma i soffan och pustar ut. Nu är det avklarat...5km genom stan till jublet från människorna som stog och hejade på oss längs med banan. Marcus och barnen var där, precis som dom hade lovat. Dom hade lyxat till det innan med att käka mat på McDonalds så barnen var nöjda och glada medan dom väntade på att deras gamla mamma skulle ramla in i mål.
I mål kom jag men inte på så bra tid som jag hade hoppats. 35,35 visade klockan när jag passerade målstrecket. Då hade jag varit tvungen att skifta till gång några gånger under loppet för jag orkade verkligen inte hålla löpsteg hela vägen. Men i mål kom jag och barnen fick se mig springa. Hugo tröstade mig med att jag inte var sist iallafall och Alva strök sina händer mot mina trötta ben. Det var skönt att komma i mål och få träffa dom!
I väntan på start.
Peter Siepen var konferensier och intervjuade folk innan startskottet gick.
Jag fick high-five av barnen.
Jag med mina älsklingar!God Natt
Kram Lovisa
Bra gjort.Jag är stolt över dej.
SvaraRaderaKram