The life of Lovisa

Uppjagad helt i onödan

Söndagar är en sån dag då man borde ha gott om tid att laga sig en riktigt god måltid och sitta ner i lugn och ro och avnjuta den tillsammans som familj. Men icke då, inte i vårt hus! Söndagar är vi ofta hungriga och trötta efter att ha spenderat förmiddagen i kyrkan. Som tex igår...Marcus spelade och jag höll i Söndagsklubben vilket innebar en tidig morgon för att hinna åka dit en stund innan för att öva och ställa iordning grejer. När mötet var slut och allt var klart och vi hade suttit ner och fikat med kompisarna så var klockan halv 1 och egentligen lunchdags. Ingen utav oss var direkt sugen på att åka hem och ställa sig och laga mat så det fick bli MAX på hemvägen.

När vi kommer in och sätter oss vid bordet och börjar duka upp delikatesserna (?) så inser vi att dom har glömt mitt Friscomål. Så det var bara att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka till MAX och snällt vänta i kö för att få min mat. Tanken på att Marcus och barnen satt där hemma och åt mat tillsammans och blev mätta gjorde att jag blev ännu mer hungrig och irriterad och laddade för en ordentlig tillsägelse (för jag kan inte skälla på folk...jag tycker så synd om dom då). Men när jag väl kom fram till kassan och talade om hur situationen var så erbjöds jag på stående fot två valfria efterrätter att ta med hem som kompensation. Jag kom helt av mig och glömde bort min tillsägelse och gick istället därifrån med ett leende på läpparna och två smarriga glassar som jag visste skulle göra mig mäkta populär där hemma. Stackarna på MAX verkade inte ha en bra dag alls igår. Under tiden som jag väntade på min mat så kom det fram en kille och bad om att få en ny hamburgare...för det saknades kött i den han nyss hade fått! Haha....ja vad säger man? Värdsklass!

Hugo och Alva är inne i kiss och bajsåldern båda två (eller nja...den andre ser upp till den förste för mycket så därför har hon kommit in i ordbajseriet för tidigt!) och använder gärna kiss och bajsorden i var och varannan mening. Precis som på dagis så har vi sagt att det inte är något trevligt språk och speciellt inte vid matbordet. Måste man verkligen säga dom orden får man gå in på toaletten där sådana ord hör hemma. Mycket riktigt...igår när jag satt inne på toan i godan ro så knackade det på dörren och Hugo och Alva stapplade in (vi har inget lås på vår toa). "Kiss och bajs, kiss och bajs, kiss och bajs" fnissade dom och så gick dom ut igen. Det är våra duktiga barn det...som har lyssnat på vad mamma och pappa har sagt :o)

Glassfantaster!

Sedan blev det en stund ute i trädgården. Hugo plockade blommor till sin kära mor...

...ett helt fång med...jag vet inte vad. Men fint blev det!

Marcus högg ved och jag hjälpte till att floa.

Den lilla bebisgungan byttes ut mot en stora-tjejen-gunga.

Hugo iklädd Spiderman från topp till tå. Han räknade till att han hade 7 spindelmannen plagg i sin ägo.

Alva hjälpte pappa i ca 2 sekunder, sedan fick hon en sticka i fingret och gav upp.

Kram Lovisa