The life of Lovisa

Skrattanfall och Jane Austin

Idag har jag varit hemma och fortsatt kurera mig. Har mått snäppet bättre och har varit så gott som feberfri, har dock fortfarande lite ont i kroppen och knoppen men har ändå kunnat hålla mig på benen stundtals idag.

Igår sov jag bort endel av dagen men hann ändå titta på en ny favoritfilm; Northanger Abbey. En filmatiserad roman skriven av min favvo Jane Austin. Det är en sådär härligt romantisk film som gör en glad och lite kär. Idag bläddrade jag runt i tristess bland kanalerna och ramlade in i ytterligare en Jane Austinfilm som jag faktist inte har i min ägo, nämligen Mansfield Park. Åh, vilken mysig film! Även om ni inte håller med mig så vet jag att jag har en trogen vän i Mia...eller hur Mia?! ;o)

Såhär har det sett ut bredvid mig i soffan idag. Tidningen, Tv/VHS/DVD-dosor, almanackan, hemtelefon, privatmobil och jobbmobil. Dessa och Tv:n har varit mitt sällskap idag.

Marcus och jag har suttit och myst en stund och pratat om barnen och deras smått udda men helt bedårande beteenden ikväll. Dom har så mycket fuffens för sig som dom både säger och gör och som får oss att mestadels skratta men också skylla ifrån oss och undra vem dom i själva verket tillhör? Det är så mycket jag skulle vilja skriva och berätta om...tex om ett leende, ett ögonkast, en kommentar eller en gest som är hysteriskt rolig eller charmig men som aldrig kommer till sin rätt i skrivande form eller om den inte får upplevas i just det ögonblicket. Så därför undviker jag att ens försöka återge dessa underbara tillfällen...ni får helt enkelt bara lita på mitt ord eller titta på filmen här nedan och se om ni förstår vad jag menar.

Här kommer alltså en liten videosnutt på just ett sånt där tillfälle som jag pratat om. Barnen är övertrötta, farligt nära att passera gränsen för vad som fortfarande är okej, sådär härligt knasiga och alldeles...alldeles UNDERBARA!!

Kram Lovisa