The life of Lovisa

Trötta men pratglada

Imorse kunde vi konstatera att barnen börjat vända på dygnet. Hugo somnade strax efter klockan nio igår kväll. Jag kom hem från vår personalfest och Hugo som precis hade gått och lagt sig hörde när jag klev innanför dörren nere i hallen och ropade upp mig på sitt rum. Han hade så mycket han ville berätta och prata om. När jag sa god natt och var på väg ut ur rummet tittade han på mig med sina underbara ögon och sa "Mamma, jag vill att du ska stanna och klappa på mig". Det brukar jag göra ibland när han inte kan somna, då brukar jag sitta på knä bredvid sängen och stryka honom över håret tills han somnat. Det är så mysigt och igår kväll kunde jag inte stå emot. Jag hade ju nästan inte sett honom på hela dan så det kändes som att det inte var försvarbart att säga "nej".

När klockan slog åtta i morse var jag tvungen att väcka (!) båda barnen som sov som stockar. Hugo sträckte på sig och tittade på mig med ett öga; "Jag är mer trött mamma". "Upp och hoppa, nu är det frukost" sa jag och fick till svar "Men jag är inte färdig"...och så kurade han ihop sig i sängen igen. Sötis!

Alva var desto snabbare på att komma igång och var på sprudlande humör :o) Igår när jag skulle åka iväg på personalfesten följde Marcus och barnen med ut till bilen för att vinka hej då. Då hör jag plötsligt Alva säga "Hej då mamma"! TRE ord i följd...wow vad coolt!! Imorse vid frukosten tappade (läs slängde) hon en bit macka på golvet och utbrast "Titta mamma!" Två ord i följd :o) Vad härligt det är att se barnen utvecklas!

På tal om att prata, så har Hugo fått tid hos logopeden den 12 juni. Äntligen! Men det gick snabbare än väntat att få tid. Vi trodde att vi skulle få vänta till hösten så det känns toppen att få komma dit redan i början av sommaren. Ska bli spännande att se vad dom kan hjälpa honom/oss med...

Nä, nu ska jag snart ha ett möte med mina kollegor angående studentavslutningarna. Vi ska förbereda översättningar av sånger och tal. På torsdag och fredag smäller det! Det ska bli så kul med avslutningarna...det är alltid så härlig och skön känsla i luften. Alla är så lyckliga och förväntansfulla. Men återigen dyker problemet upp...Vad ska jag ha på mig??? ;o) I-lands problem...ja, jag vet!

Kram Lovisa