The life of Lovisa

A walk down memorylane

I helgen har vi varit i Kristinehamn och återsett vänner och bekanta som vi inte sett på 18 år. Vi flyttade därifrån 1991 upp till Umeå och nu var vi alltså inbjudna att fira Pingstförsamlingens 90-års jubileum. Detta hade dom valt att fira med en "Take me back"-helg för alla som var ungdomar i kyrkan då pappa var pastor där. Vilket härligt återseende det var...

Helgen började med att familjen strålade samman hemma hos oss i Örebro, 15 personer allt som allt. Vi åkte iväg till en fotograf i stan och tog familjefoto på hela den stora familjen. Det var tänkt att vi skulle ha gjort det i fjol då pappa fyllde 60, men då kunde inte alla komma så då passade det bättre nu istället när vi allihopa var samlade. Bilden visar alla samlade till familjelunch i vårt vardagsrum. Mamma, pappa och Ludwig från Katrineholm. Linda, Jonas, Ebba och Noa från Västerås. Linnéa, Niclas, Nellie och Signe från Lycksele, och så vi.

Innan vi åkte till Kristinehamn stannade vi till på MAX för att äta lite mat. Alva i morfars famn...som vanligt!

Vi bodde på ett vandrarhem som fungerade utomordentligt bra. Barnen trivdes och hade en jätte lång korridor att springa i. Fram och tillbaka, fram och tillbaka...osv osv.

Den fina kyrkan!

Vi tog en tripp ut till skärgården och Picassostatyn. Mycket speciell men ändå vacker. Den ligger så underbart till där ute vid vattnet.

Vi gjorde en liten utflykt till området Strand och Nordanvinden 23, där vi bodde. Folket där ute måste ha undrat vad som försegick när dom såg fyra okända bilar smyga runt i området. Allt var så mycket mindre än hur jag mindes det...Jag hann slänga upp kameran och få en bild på huset vi bodde i. Vilken nostalgitripp!

Jag älskar att lyssna till min pappa när han sjunger. Det vet jag att många gör...och det fick vi göra i söndags på gudstjänsten. Min fina pappa!

En barndomskamrat till min storasyster äger Karamellagret i Kristinehamn och hon öppnade upp butiken enkomt för oss innan vi skulle styra bilkaravanen hem mot Örebro igen. Gissa vad barnen tyckte om det? Ja, och vi vuxna med för den delen ;o)

Efter en mycket intensiv helg med känsloladdade möten, roliga och sorgliga minnen, trevligt umgänge, god mat och massa nya intryck var vi alla helt utmattade när vi kom hem igår eftermiddag. Tänk om man kunde/fick göra som barnen...och bara stänga igen ögonen och somna rätt upp och ner, var som helst och hur som helst...det hade varit skönt!

Egentligen hade jag tänkt göra en mer ordentlig återberättelse av helgen men jag har ingen ork kvar ikväll. Just nu är det bara sängen som hägrar...och jag hoppas på en riktigt skön och välbehövd nattsömn. En ny intensiv vecka ligger framför oss så nu är det bara att ta nya tag.

Kram Lovisa